En stjärna är född

Först och främst, tack! Tack för alla era fina kommentarer, både här och på Facebook. De värmer ända in i själen. Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa och dela gärna bloggen bland vänner och bekanta.

Fredagen den 29 augusti 2014. 

Jag har en tid hos barnmorskan på morgonen och ganska snabbt visar det sig att mina värden blivit sämre. Hon skickar mig omgående till Specialistmödravården på Södersjukhuset för extra kontroller. Efter en hel dag full av kontroller av mig och bebisen får vi åka hem. Precis innan vi åker hem får vi beskedet att det inte kommer att komma någon bebis den här helgen, det finns inga tecken på det alls. Vi får en ny tid för kontroll på måndag morgon.

Micke ska till en kompis och äta. Jag vill bara vara hemma och vila så jag slökollar lite på tv, pratar med en vän i telefon. Vi skämtar om att jag inte packat godis till BB-väskan än, men det är ju lugnt. Jag har gott om tid på mig att köpa godis.

I samma stund som vi lägger på får jag världens magknip. Jag reser på mig och plötsligt går vattnet. Ringer Micke och han kastar sig hem. Kör som en blådåre tydligen för han är hemma på 10 minuter. Värkarna startar omgående och blir snabbt regelbundna. Det verkar som om bebisen spelat alla ett spratt under dagen för nu är det dags. Nu. Händer. Det. Vi ska bli föräldrar på riktigt. Spänningen och nervositeten i bilen på väg till förlossningen är helt obeskrivlig. Nu finns det ingen återvändo. Nu sitter vi på planet på väg mot drömresmålet.

Jag har en fantastisk förlossning, allt går som planerat och som vi föreställt oss att det skulle vara. Det är en tjej precis som vi gissat och hon är en kopia av sin pappa, inte ett enda drag verkar hon ha fått från mig. De första minuterna är helt magiska och går inte ens att beskriva. Jag är så lycklig som jag aldrig varit förut, det går ett rus genom hela kroppen, om och om igen. Micke kommer med henne till mig och jag får hålla henne för första gången. Än idag får jag fjärilar i magen när jag tänker på det.

Jag förlöstes med kejsarsnitt, också enligt plan, och rullas iväg till uppvaket så att de kan hålla extra koll på mig de första timmarna. Micke och tillskottet får ett par timmar på tu man hand för att lära känna varandra. Till slut är det äntligen dags för mig att ansluta till resten av familjen. Vilken känsla! Rullas in till vårt rum och där ligger hon. Så himla liten och så grymt fin. Utan tvekan det bästa vi gjort någonsin.

Redan där, ett par timmar gammal, är hon en liten stjärna och i mina ögon lyser hon klarast av alla andra stjärnor. 

Lördagen den 30 augusti kl 01.56 föds vår dotter. 3.630 gram tung och 51 cm lång.

Tio fingrar, tio tår.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *