Offerkoftan

Det blir ganska tung läsning i början, och det är tungt att skriva och försöka sortera minnen men också nyttigt. En del av er som läser kanske tänker att ”Nej men nu får hon väl ta o lägga av. Kasta offerkoftan.” Och så kanske det är. Kanske ser det ut som jag har en stor svart offerkofta på mig och att allt bara varit nattsvart (dagen till ära har jag svart polo på mig. Ironin.) Hur som helst så är det hög tid att gå vidare i livet. Bloggen är en del i att bearbeta det senaste året. Sortera intryck och händelser. Blicka tillbaka, men framförallt blicka framåt. Jag skulle bara vilja poängtera att jag inte har någon medveten offerkofta på mig, jag går inte runt och tycker synd om mig själv hela tiden för det finns ingen anledning till det.

Det är som det är och inget mer med det.

Däremot är det så otroligt mycket som vi varit med om det senaste året. Motgångar. Medgångar. De första fyra månaderna var vi på sjukhuset i princip varje dag. Varje dag.  Första halvåret  kämpade vi varje dag. Kämpade för att få svar. Kämpade för att få vardagen att gå ihop. Kämpade för att acceptera.

Om det vill jag berätta, men jag vill inte att ni tycker synd om oss för det är inte synd om oss. Vi har ett annorlunda liv idag än vad vi tänkt oss från början. Och vet ni vad? Det är bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att få så mycket kärlek från en liten person.

Jag är precis där jag vill vara, jag visste bara inte om att det var hit jag ville. 

 

4 reaktioner på ”Offerkoftan”

  1. Tänk att du redan är där, mitt i målmedvetenheten! Du har en så lugn och stabil grund i ditt beskrivande! Jag beundrar dig för det du förmedlar i bloggen, min äldsta dotter!!! All kärlek/mamma

  2. Jag vet inte om det är sättet du skriver på eller om det är för att jag träffat dig ihop med er söta lilla tjej – men jag har inte under tiden jag läst din blogg tänkt att du vill att vi läsare ska tycka synd om dig. Känns mer som du vill sprida ett budskap om att allt inte riktigt behöver bli som man har tänkt men att det inte betyder att det inte blir bra utan bara annorlunda. Låter lite fel när jag skriver det men jag hoppas du förstår mig rätt när jag skriver att jag känner att det är lärorikt att läsa om er resa. Det skapar en djupare förståelse och inblick i vad ni gått igenom.

  3. Å jag ser ingen kofta ens i närheten av dig! Oroa dig inte över det, du skriver vackert, insiktsfullt och med kärlek.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *