Uppdatering utmaning!


Nu är Micke hemma igen och saker o ting är mer normala. Det har gått hur bra som helst att vara själv och rådda hus och Sophie på egen hand, jag är stolt över mig själv. 

Vi har helt klarat oss ifrån allergiska reaktioner, huden har varit riktigt bra, mormor hämtade en dag på förskolan så jag kunde jobba ikapp lite och farmor ryckte ut när jag testade en ny badolja och råkade ha den i Sophies ögon och trodde att hon skulle bli blind. Förutom två segdragna nattningar har alltså dagarna på egen hand flutit på väldigt bra och jag går stärkt ur utmaningen.

Så är hon en liten stjärna också. 

Nu är det dags för bröllop i helgen och nästa utmaning, att ha barnvakt över natten. Vid ett tillfälle tidigare har vi haft barnvakt över natten, det var i höstas och då hängde Sophie med sina gudföräldrar. I helgen är det dags för farmor och farfar att ta hand om vår skatt. Jag är övertygad om att det kommer gå galant, de är vana vid Sophie, knappen och smörja. Sophie är också stormförtjust i dem så det kommer inte vara några problem alls.

Jag kan inte säga om det hade känts annorlunda att ha barnvakt om Sophie inte hade haft sin sjukdom, det är mycket möjligt att vi haft barnvakt tidigare och kanske lite oftare men jag vet inte. Det har varit svårt att be om hjälp och även om det blir bättre så sitter det ibland långt inne.

Varför tänker du kanske? 

Framför allt för att det är mycket att hålla reda på. Det känns som om man lämnar över Sophie med varm hand och en manual lika tjock som lagboken med förbehåll och en massa ”tänk om”. Dels är det sondmatningen via knappen, slang som ska kopplas på och av, mängden mat, hur fort man kan ge mat, vilka mediciner som ska tas när och i vilken mängd, hur gör vi om hon får en allergisk reaktion, vad är hon allergisk mot, vilken kräm ska jag använda när och hur, det ska badas och skrubbas, håret kammas, öron spolas, nummer till sjukhuset delas ut och vägbeskrivning ifall något allvarligt händer.

Förutom ”vanligt” barnvakteri så klart som leka och sova.

För min del handlar det om att våga lita på de i vår närhet och faktiskt släppa taget litegrann. Och att visa våra rutiner men också ge utrymme för andra att skapa sina egna rutiner. Det viktigaste är att saker o ting blir gjorda, inte exakt i vilken ordning det blir gjort, och självklart att Sophie mår bra.

Jag ser fram emot helgen av flera anledningar och känner mig övertygad om att det kommer gå mer än bra, både i helgen och vid andra tillfällen framöver. Jag ser fram emot att släppa kontrollen mera och våga mera tillsammans med vår familj och vänner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *