Två år!

Idag fyller min lilla pärla två år!

Tänk att det redan gått två år sedan vi fick förmånen att träffa Sophie för första gången. Vilka två år det varit sen, berg-och dalbana upp och ner, men också en fantastisk tid att få lära känna en helt ny liten person.

Tillsammans har vi kämpat och gått igenom mer än många gör på en livstid. Jag hade aldrig klarat det utan dig Sophie och ditt leende och din gränslösa kärlek. 

Och vilken person hon är sen. Målmedveten och bestämd med en stor portion humor. Varje dag överraskar hon mig med ett nytt trick eller ett nytt ord och jag slutar aldrig förvånas över vad som kan röra sig i det lilla huvudet.

Sophie, du är fantastisk på alla sätt och vis och utan tvekan det bästa jag och din pappa gjort. Mitt hjärta är fullt av kärlek till bristningsgränsen och ändå lyckas du klämma in lite mer kärlek varje dag.

Jag älskar dig till månen och tillbaka om och om igen. 

Att bestämma sig

I helgen har jag äntligen blivit helt återställd från magsjukan och jag känner mig också säker på att faran är över för Sophie för den här gången. Sjukstugan fortsätter däremot då hon dragit på sig en förkylning med nästäppa och feber och även Micke verkar ha trillat dit på samma bacill. Så från magsjuka till förkylning här hemma, men jag tar en förkylning över magsjuka alla dagar i veckan.

Nu till fortsättningen på miniserien om allergierna och ätträningen.

Det är problematiskt med de allergier Sophie har, men det är inte omöjligt. Ingenting är omöjligt, ibland tar det bara lite längre tid innan man hittar sitt förhållningssätt till saker o ting. Vi gjorde ingen förändring i vår vardag de första sju månaderna med Sophie, matmässigt alltså. Fortsatte att äta bröd och laga mat med mjölkprodukter i. Det vi möjligtvis undvek var att köpa hem ägg, men det har jag bara svaga minnen av. Anledningen till att vi inte förändrade något berodde till stor del på att Sophie inte åt något själv och inte visade något intresse för att äta själv heller utan var helt beroende av nässonden och sedan PEGen.

Ända sedan hon slutade äta, under hösten 2014, så tänkte jag att det löser sig när hon får börja med smakportioner och testa på riktiga smaker. Jag älskar mat, både att laga och att äta, och gillar att testa nya smaker, så jag tänkte helt enkelt – sådan mor, sådan dotter. Hon kommer också att älska mat.

När det inte hände och hon började hata skeden och allt som kunde tänkas vara på den så satte jag istället förhoppningarna till när hon kunde börja pilla med maten själv och få utforska färg, form och smak. Men när det inte heller hände så gav jag nästan upp hoppet. Jag kan förstå frustrationen som uppstår om ens barn äter dåligt, pillar i maten och inte får i sig tillräckligt. Men frustrationen och hopplösheten jag kände, och fortfarande känner ibland, under förra våren när Sophie totalvägrade precis allt i matväg och allt matrelaterat, den är svår att beskriva. Jag är otroligt tacksam för hennes knapp, den är livsviktig.

Jag kommer speciellt ihåg en kväll förra våren när jag omsorgsfullt och nästan andaktsfullt rullat yttepyttesmå frikadeller, kokat dem enligt konstens alla regler och sedan mosat kokt potatis med olja för att fem minuter senare bli totalratad, då kom tårarna sakta rullandes ner för kinderna. Lite för att hon inte visade något intresse för min mat men mest för att jag kände mig så himla maktlös. Det tär på psyket att fortsätta vara påhittig dag efter annan trots att du vet att du med största sannolikhet inte kommer att vara framgångsrik den kvällen heller.

Så en dag, efter att Sophie fått flera allergiska reaktioner flera dagar i rad, bestämde jag mig för att vi skulle lägga om vår kost. Vi skulle bara ha mat hemma som Sophie kunde äta och vi skulle bara äta mat som hon skulle kunna äta om utifall att hon skulle få för sig att hon ville smaka på vår mat. Jag ville dessutom dels skapa en allergifri zon hemma och dels också ge oss själva en möjlighet att testa på framtiden för någon gång kommer hon att börja äta och då vill jag vara väl förberedd. Micke var inte helt med på noterna i början men kunde tänka sig att testa en period.

Ett av de största problemen vi hade var faktiskt inte vardagsmat, frukost eller mellis.  Det största problemet vi stötte på var hur f-n ska vi göra med fredagstacos? Ingen ost, inga mjuka bröd, ingen guacamole, inget ingenting kändes det som. Och sedan provade vi. Hårda skal, ingen ost, havrecreme fraiche istället för guacamole och allt annat lika och vet ni vad? Det gick bra! Det var till och med godare än vi kunnat förställa oss. Och på något sätt blev den där första fredagstacosen startskottet på vår allergianpassade kost.

Under drygt ett år har vi nästan uteslutande ätit mat som Sophie har kunnat äta och det har varit det bästa beslutet vi tagit på länge. Hon äter fortfarande ingenting så inte av den anledningen, men att slippa oroa sig för allergiska reaktioner hemma har varit guld värt för oss. Dessutom har en helt ny matvärld öppnat sig och det är numera en sport att åka och handla och försöka hitta livsmedel som vi kan äta eller hitta på nya recept.

Det handlar om inställning, nyfikenhet och envishet. 

Uppdatering från sjukstugan

Jag börjar äntligen må bättre, även om det inte är helt bra ännu.

Sophie verkar än så länge ha klarat sig bra och visar inga tecken på att ha blivit smittad. Hur ont det än gjort i mammahjärtat så har jag undvikit all närkontakt med henne och vi har haft varsitt badrum för att minimera smittspridning. Farmor och farfar har ställt upp och hämtat på förskolan när jag legat däckad och imorgon kommer mormor och leker med Sophie efter föris.

Jag vågar inte ta ut något i förskott, men jag hoppas att hon klarar sig den här gången och att vi slipper se magsjuka på väldigt, väldigt länge.

 

Mardrömmarnas mardröm

Nu har det alltså hänt. Det jag fruktat sedan den där hemska veckan på BIMA för ett och ett halvt år sedan.

Jag har blivit magsjuk. 

Just nu är läget under kontroll, men jag är livrädd för att smitta Sophie. Än så länge har hon inte visat några tecken på att ha blivit smittad, men jag insjuknade igår kväll så än är inte faran över.

Det är otroligt svårt att få en tvååring att förstå att vi inte bör ha någon kontakt för att undvika att smittas, men än så länge går det faktiskt över förväntan. Tur i oturen att Micke har en ledig dag idag och kan ta hand om Sophie.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade med hur det går, håll tummarna för oss så länge.

/Sjukstugan

Sommaruppdatering

Hej vänner!

Längesen nu, jag ber om ursäkt för det. Vi har haft fullt upp med lediga lata sommardagar och jag har saknat lite inspiration till bloggen. Det finns så många saker jag skulle vilja skriva om men det är ibland svårt att sätta sig ner och sortera tankar och bestämma sig för vad jag ska skriva om.

Något jag velat skriva om länge är Sophies allergier och den ätträning som pågått under snart ett år. Det är knepigt för det hänger ju ihop på sätt och vis, mat och födoämnesallergier, men jag tänkte att jag ska börja skriva om hennes allergier så får vi se hur långt jag kommer med ätträningen.

Sophie har alltså multipla födoämnesallergier och utan inbördes ordning är de följande; mjölkprotein, veteprotein, äggprotein, kikärtor, avokado, banan, jordnötter och vanliga ärtor. Förutom det är hon också allergisk mot latex och lite mot katt. Sedan Sophie var 3 månader ca har regelbundna allergitester gjorts, inga provokationer, utan hon har fått lämna blodprover och så har man mätt mängden antikroppar mot olika livsmedel, ämnen och djur. Om jag inte minns helt fel så var mjölk den första allergin som dök upp och hon har sedan tidig ålder stått på specialkost.

De flesta av hennes allergier ger svåra allergiska reaktioner så som nässelutslag eller svullnad i ansiktet men en del dyker upp som hudutslag och eksem på kroppen. Tack och lov är det ingen allergi än så länge som gett andnöd.

Jag har tänkt att hon har så väldigt många allergier men när jag ser dem uppradade i texten här ovanför så är det inte så många, däremot är det komplext eftersom mycket av det man ”normalt” använder hemma innehåller en eller oftast flera av hennes allergener. En annan knepig sak som faktiskt är långt mycket mer knepig än att hitta livsmedel utan allergenerna i är att få omgivningen att förstå vad hon är allergisk mot.

Ta mjölkproteinallergin som ett exempel. Det är inte samma som laktosintolerans. Visst, båda är mjölkrelaterade men är du laktosintolerant är du överkänslig mot mjölksockret och inte själva proteinet. Det innebär att du kan äta mjölkprodukter med reducerad mängd mjölksocker i (laktosfritt) medan du om du är mjölkproteinallergiker inte kan äta något som är gjort på komjölk över huvudtaget.

Nästa exempel – veteproteinallergi är också komplext. Det är lite lättare än mjölkproteinallergin men ändå svårt. Det är inte att vara glutenintolerant. Är du glutenintolerant tål du inte glutenproteinet och din tarm eller mage reagerar på ett taskigt sätt om du får i dig gluten medan du om du är veteallergiker inte tål veteproteinet. Som veteallergiker går det oftast dock bra att äta de flesta glutenfria alternativ ändå då veteproteinet i det glutenfria sortimentet är så pass nedbrutet att det inte ska ge någon allergisk reaktion.

De övriga allergierna tycker jag inte behövs förklaras mer ingående än att de står med på listan, men om du undrar något får du gärna kommentera så ska jag försöka svara (OBS, jag är ingen fackman, jag kan bara berätta ur vårt perspektiv).

So far, no problem.

Eller?

Problem 1. Många glutenfria produkter innehåller också mjölkprotein och/eller äggprotein.

Problem 2. Veteprotein finns ”dolt” i väldigt många produkter, kinesisk soja t ex, vilket gör att du måste tänka steget längre hela tiden.

Problem 3. De flesta barnmatsprodukter, typ klämmisar, innehåller antingen banan eller ärtor.

Problem 4. Du kan aldrig handla snabbt för du måste alltid läsa innehållsförteckningen på varje produkt.

Problem 5. Allergierna dyker upp på de mest oväntade ställena, när du minst anar det, eller i de mest otippade produkterna. Visst ni att Play Doh innehåller vete?

Problem 6. Okunskapen hos restaurangpersonal och butikspersonal (OBS! generalisering), även om du frågar så kan du inte vara helt säker på att de förstår vad du menar eller att du får rätt produkt eftersom man inte lär sig, eller bryr sig om att lära, skillnaden på t ex mjölkproteinallergi och laktosintolerans.

Jag kan fortsätta hur länge som helst men jag tror att ni förstår vad som är knepigt med allergierna. Jag tror att det här får bli en slags miniserie om allergi och ätträning för jag inser att mitt inlägg håller på och bli en miniroman..