En tacksamhetens dag

Hej vänner, 

Hoppas ni haft en bra helg! Herregud, måndag förmiddag redan. Tack för alla era grattis till vår kommande bebis, det känns verkligen spännande att få bli fyra! 

En tanke som slår mig lite då och då är att det är väldigt lätt att skriva om allt det jobbiga och svåra som varit de senaste åren för det är oftast det som, tyvärr, ligger närmast till hands i huvudet. Men det finns så klart fantastiska dagar också och dagar som de blir tack och lov fler och snart är de kanske fler än de jobbigare dagarna. Igår hade vi en helt otrolig dag, den var så bra på alla sätt och vis och Sophie var verkligen ett litet ess hela dagen. Inga kräkningar, inga blickar, inga dumma frågor. Bara mys, lek och skratt. 

I efterdyningarna av gårdagen är idag en dag som går i glädjens och tacksamhetens tecken. Jag är glad för att Sophie ofta är på ett strålande humör, trots allt hon är med om. Hon har verkligen anammat vår filosofi att livet är roligt och att saker o ting löser sig. Jag är tacksam för att vi, trots det jobbiga som varit, fått möjligheten att stifta nya bekantskaper som vi annars inte haft. Tacksam för att jag ens kunde bli gravid en gång till och att vi ska få möjlighet att utöka familjen med ytterligare en stjärna. 

 Idag ska jag och Micke dessutom få lite tid för oss själva, tillsammans. Vi ska iväg på en föräldraträff för föräldrar med barn som har sällsynta diagnoser eller är under utredning för en sällsynt diagnos. Det ska bli otroligt spännande att få träffa andra familjer som också kämpar med att få svar och att lära sig bli experter på något som inte så många andra kan något om. Det blir lite av en dejt för oss, mitt i veckan. Dejtandet ser lite annorlunda ut nu än vi tänkt oss,  men det ska bli kul ändå. Farmor och farfar hjälper till och hämtar på föris så att vi kommer iväg, det känns väldigt lyxigt och tryggt. 

På lördag är det dags för en annan dejt, utan sjukhusinslag, då ska vi nämligen lämna Sophie med morfar och hans fru för att smita iväg för att äta brunch och handla lite till nya bebisen. 

Barnvakteriet börjar lossna lite, både för barnvakterna och för oss, och det känns inte lika övermäktigt att be om hjälp längre. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *