Nu är hon här! 

Efter en något lång väntan är Sophies lillasyster äntligen här. Igår 12.53 föddes hon, 2670 gram och 46 cm lång. 

10 fingrar. 10 tår. Fullt frisk. 

Vi blir kvar ett par dagar på BB då de vill ha lite koll på henne eftersom hon var ganska liten. Det är ingen större katastrof för oss dels känns det skönt med tanke på att Sophie fortfarande är snörvlig och dels så får vi en chans att vänja oss vid lillasyster innan det stora mötet sker på hemmaplan. Jag längtar så efter att få komma hem till min stora lilla tjej och krama och pussa på henne och få känna den där kompletta familjekänslan. 

Känner mig fortfarande som en superkvinna efter förlossningen, den var fantastisk på alla sätt och vis, även om min värsta hybris på mig själv lagt sig så är jag fortfarande grymt stolt att jag klarade det! Studsade i princip omkring efter förlossningen igår o skröt om att jag minsann skulle klara av att springa ett marathon igår också. Ja ni hör ju själva, tänk vad lite hormoner och självförtroende kan göra. Idag blir det bara bebisgosmarathon för hela slanten, inga andra utmaningar. 

Vi hörs snart igen! 

På planet igen

Sophie är fortfarande sjuk och har feber, även om den gått ner till mer ”normala” febertemperaturer kring 38-38.5. Äntligen måste jag säga efter tre dagar med temperaturer upp mot 40 grader. Att hon skulle vara sjuk när bebisen kom var en av mina stora farhågor, antingen att hon skulle vara inlagd eller behöva uppsöka sjukhuset samtidigt som vi var på förlossningen. 

Igår gick mitt vatten, något tidigare än beräknat, vilket gör att vi befinner oss på förlossningen och farhågan besannades till viss del. Nu har hon ändå blivit bättre  och vi har stämt av med läkare och de har sagt åt oss att slappna av så då gör vi det. Behöver hon komma in så är vi åtminstone på samma sjukhus. Sophie är i farmor och farfars trygga händer och blir väl omhändertagen. Hon tar säkert bra hand om farmor och farfar också och ser till att de får leka av sig ordentligt.. 😉 

Så mina vänner. Nu befinner vi oss på det där planet igen, där vi var för knappt två och ett halvt år sedan, destinationen är fortfarande okänd men var vi än landar så kommer det att bli drömresmålet. 

Vi hörs snart igen! 

Oförändrat läge

Det blev iallafall 3+3 timmars sömn för min del inatt, helt klart godkänt. Har också passat på att sova när Sophie sover mitt på dagen, väldigt skönt och lyxigt. 

Idag är läget oförändrat, samma höga feber som igår, slemhosta och rinnig näsa. Även jag har trillat dit med hosta och feber så dagen har varit minst sagt lugn. Tur att Micke är hemma och tar hand om oss. 

Eftersom Sophie är hostig och snorig så kräks hon mycket lättare igen vilket inte är så lämpligt i kombination med den höga febern då vi behöver ha koll på att hon får i sig tillräckligt med vätska för att hålla saltbalansen i schack. Som alltid, hårfin balansgång mellan mängden sondnäring/vatten och kräkningar. Ger hellre lite för lite mat men att hon får behålla den istället för att hon ska kräkas och vi inte riktigt vet hur mycket hon kräks. Men som sagt, hårfint är det. 


Nattmatar lite för hand idag. 

Håller tummarna för att förkylningen släpper snart så att vi får tillbaka vår vanliga pigga unge igen. 

Hemma igen

Nu har vi checkat in hemma igen, alla proverna såg bra ut så vi fick lämna sjukhuset. Det jag mest var orolig för var hennes saltbalans då den lätt blir rubbad när hon får hög feber och tappar ännu mer vätska ur kroppen än normalt. 

Sophie har utvecklat en läkarskräck/sjuksköterskeskräck vilket gör att hon ofta bryter ihop så fort sjukhuspersonalen kliver in genom dörren men den här läkarundersökningen gick hur bra som helst. Kanske hjälpte det att den ena medföljande kaninen först fick gapa och visa sin hals för doktorn eller så tyckte Sophie att det var en exceptionellt sympatisk doktor. Hur som så gick det väldigt bra och smärtfritt för en gångs skull. Vi slipper alltid sitta på akuten och vänta då de inte vill utsätta oss för smittorna som kan härja där utan får komma upp på en vårdavdelning direkt och det kortar alltid ner vår väntetid. Dessutom är det en stor fördel att personalen känner till oss och Sophie och kan hjälpa till att avgöra vad som är normalt och inte. 

Nu ska vi passa på att vila efter nattens stökeri och ladda batterierna för morgondagen. Inte för att det händer något speciellt men jag har nog sovit fyra timmar allt som allt natten till idag så behöver verkligen fylla på sömnkontot. Det har varit hosta och snörvel, förvärkar, klåda hos både mig och Sophie och till slut ett envist väckarklocksalarm som satte stopp för sömnen. 

Men men, imorgon är en ny dag. 


Lycklig tjej på väg hem <3


Fredagsmys..

Sophie är hostig och snörvlig och har varit det de sista dagarna. Nu på eftermiddagen visade tempen på 39.8 grader trots alvedon så vi sitter nu i bilen på väg till Sachsska för att kolla infektionsvärdet och salthalten i kroppen. Inte riktigt vad vi tänkt oss denna fredagskväll, men som tur är jobbar vår favoritsköterska så det blir ett kärt återseende, trots tråkiga omständigheter. 

Håll tummarna för att vi slipper sova kvar och får komma hem ikväll. 


Väskan packad med favoritkaninerna och extra mycket kärlek till min sjukling. 

Nytt år och nya rutiner

God fortsättning! 

Hoppas ni alla haft en bra början på 2017. Min, och vår, början har varit jättebra. Sophie har varit ledig så vi har passat på att busa och leka så mycket som möjligt och även om jag är rölig som ett kylskåp nuförtiden och inte så lekvänlig så tror jag att hon är nöjd med lite extra familjetid. Efter nyår körde vi bland annat leklandspremiär med en kompis, vilken succé det blev! Det var en mycket besviken tjej som gick därifrån när det var dags att lunchvila lite. På fredag ska vi dit igen med en annan kompis, Micke är ledig och Sophie ska få vara ledig från föris för att ta igen lite tid med Micke. Jag planerar att sitta i en stol och sippa på en latte medan de röjer loss, så mysigt. 


Från leklandspremiären. 

Det var väldigt befriande att få vara på leklandet, så kul att kunna göra något som ”alla” andra gör även om vi kanske inte kommer hänga där jämt med tanke på smittospridning o s v. 

Sophies eksem blev för övrigt mycket bättre efter bandagetuberna och krämen, de försvann faktiskt helt på fyra dagar och klådan likaså. I och med bandagen så flyttade vi också på hennes badstund från morgon till kväll och det har vi fortsatt med även efter att bandagen är borta. Jag måste säga att jag är otroligt nöjd med att vi bestämde oss för att fortsätta bada på kvällen. Plötsligt har vi en mer naturlig rutin och framförallt mer harmoniska morgnar. Hon är inne i en otroligt bra period igen vad gäller huden, mycket tack vare den nya krämen tror jag, och vi behöver knappt ens kamma hårbotten en gång om dagen så som det är nu än mindre skrubba bort hud, så när som på litegrann runt munnen på morgonen. 

Igår försov vi oss och vaknade inte förrän halv 8, ändå kunde vi lämna kl 9 på föris, något som varit helt omöjligt under hösten då hon varit torr och behövt skrubbas varje morgon. Jag vet att jag antagligen jinxar alltihop nu och utmanar ödet genom att skriva att det är så himla bra men det är det verkligen och jag vill passa på att njuta av varje sekund som vi kan ha det lite mer så som vi föreställt oss att livet skulle vara. 

Ni som läst bloggen från början vet att jag beskrev resan efter förlossningen med Sophie som att ha planerat sin drömsemester i Italien och väl uppe på planet så ropar kaptenen ut att vi inte alls ska till Italien utan att vi landar i Holland istället. Holland är inte dåligt på något sätt men det är inte semestern i Italien som du drömt om och planerat under nästan ett års tid. Nu när vårt syskon snart kommer så har jag inte riktigt vågat planera och fantisera lika mycket om framtiden som förra gången, men jag vet att det kommer att bli bra, oavsett om destinationen blir Holland, Italien eller vilket annat land som helst. Just nu är jag där jag vill vara och det är allt som räknas. 

Idag hade vi vårt sista samtal med terapeuten och imorgon är mitt näst sista planerade besök hos barnmorskan. Det är verkligen nedräkning nu! För att klara omställningen så smidigt som möjligt (hopps vi) har vi planerat att Micke ska vara hemma den första månaden och Sophie de första två veckorna för att sedan vara lite kortare dagar på förskolan. Jag vill verkligen inkludera henne i vår nya familjemedlem och samtidigt ge mig och Micke möjlighet att kanske hinna anpassa oss litegrann till tvåbarnslivet innan en ny vardag tar vid. Alla pratar om tvåbarnschocken och jag hoppas innerligt att vi slipper den men om den kommer så hoppas jag att vi är redo. 


Snart är du här!