Snart så

Godmorgon!

Här är vi uppe i ottan och fixar och förbereder det sista innan det är dags att bege oss. Tre proppfulla väskor och en vagnväska står redo i hallen. Jag tror att vi tänkt på allt.

Kräm och sondnäring har vi redan skickat ner med Mickes föräldrar (det är till deras lägenhet vi ska) och resten bör alltså vara packat. Fick göra ett akutbesök på Apoteket igår kväll för att vi tänkt fel med en av krämerna och bara tagit med en tub fast vi behöver två. Lite stressad igår innan jag hade krämen i min hand för den finns nämligen inte att få tag på på alla apotek men till slut så. Min mamma med man kommer ner och hälsar på oss om ett par veckor så de har fått en påse med grejer att ta med också. Vi hade kunnat ta med en resväska till och tagit med kräm, sondnäring och extra slangar själva men när möjligheten fanns att slippa släpa en väska så tog vi den. Tre väskor, vagnväskan, handbagage och två barn räcker för mig..

Att resa med barn som har extra behov är nog varken lättare eller svårare än att resa med barn med vanliga behov (nu kan jag bara berätta om hur vi har det, det finns säkert de som har det tuffare och känner att de inte kan ta sig iväg någonstans). Det kräver lite mer planering bara. T ex så tar vi med material till knappen, slangar, sprutor, medicinsprutor, pumpflaskor osv så att det räcker under hela perioden vi ska vara borta. Vi har också med oss mediciner och krämer så att det räcker under hela tiden vi är borta eftersom det inte krångelfritt går att få tag på där nere. Det skulle säkert gå men det är lättare att ta med själv. Vi har också ett läkarintyg med oss där det står beskrivet om sjukdomen och vad Sophie behöver ha, dels att visa i säkerhetskontrollen eftersom vi behöver ha en del grejer tillgängliga i handbagaget men också att kunna visa upp för spansk sjukvård ifall vi skulle behöva söka vård när vi är där.

Vi har aldrig känt oss begränsade i att resa någonstans, eller göra något för den delen, det kräver lite mer eftertanke ibland bara. Såg en kortfilm för ett bra tag sedan, kommer tyvärr inte ihåg vad den hette men det kan jag ta reda på, den handlar om en liten pojke som föds med en ovanlig sjukdom som gör att han slutar andas när han somnar. Man får följa mamman och pappan under hans första år och hur de kämpar med trakeostomin och våndas varje gång han somnar. Urbra film, måste ta reda på vad den heter så jag kan tipsa er. Varför berättar jag det här? Jo för att efter att filmen visades så var mamman där och visade bilder på hur de lever idag och de hade hela familjen åkt på en långsemester och klättrat i berg. Med trakeostomi och allt. Utmanande, men också sjuuuukt inspirerande! Det mesta är möjligt, oavsett extra behov eller inte, det gäller bara hur man ser på saken.

Snart daga att bege oss ut genom dörren, ska ta en sista sipp kaffe och se till att barnen är nöjda, sedan kommer taxin.

För övrigt så är det Sophies födelsedag idag och alltså hela tre år sedan hon kom till oss. Otroligt svårt att ta in att det redan gått tre år, det går alldeles för fort ibland. Grattis älskade, underbara, rara och humoristiska Sophie på födelsedagen. Vi älskar dig till månen och tillbaka!

Är du nyfiken på att läsa hur det var när Sophie kom till oss så kan du göra det här och här.

En reaktion på ”Snart så”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *