Sjuka barn

Godkväll på er alla!

Ni är mitt dåliga samvete den här veckan, så många gånger som jag tänkt att jag ska uppdatera er och så kommer något annat emellan.

Den här veckan här veckan har först Felicia varit sjuk och som en följd av det dålig nattsömn vilket gett trötta föräldrar. Sedan trillade Sophie dit på samma förkylning, vilket inte var helt otippat, så nu har vi två snörvliga barn och två trötta föräldrar här hemma. Fick premiärbesöka vårdcentralen med Felicia för att få hostmedicin utskrivet, vi har ju ingen vana av vårdcentraler överhuvudtaget eftersom vi alltid är på sjukhuset med Sophie, så ytterligare en erfarenhet rikare. Doktorn kunde inte säga vad det var men en riktig dunderförkylning är det hon åkt på iallafall. Sophie toppade i tisdags med att kläcka ur sig ”Mamma, det gör ont när jag kissar.” så vi bokade en tid på sjukhuset samma dag för att kolla upp. Fick sällskap av farmor, vilket var gudomligt. Något rörigt att åka själv med två barn annars, det ena snörvligt och sedan lämna kissprov med det andra. Efter lite trilskandes med rör och potta fick vi till provet iallafall.

Det visade inget vid första anblick men vid en andra provtagning hittade man bakterier men kunde inte bestämma om de var där för att vi inte lyckats tvätta rent ordentligt innan eller om hon faktiskt har urinvägsinfektion. Hon har inte klagat något mer vid toalettbesöken som tur är, och verkar förutom förkylningen må bra, så vi är inte oroliga men var tvungna att lämna ett nytt prov för analys. Så idag har jag tagit en sväng till sjukhuset för att lämna in det nya provet, annars har vi inte gjort så mycket (läs lekt, sorterat grejer, varit i centrum och handlat, hunnit med ett snabbt parkbesök, bakat bröd och lagat middag). Barnen är relativt pigga emellanåt men snörvlar en del och framförallt så har Felicia en otäck hosta.

Hoppas på en god natts sömn för oss alla och att de är ännu lite piggare imorgon.

Jag hoppas att ni står ut med en lite glesare uppdatering den här veckan, jag har lagt tid på återhämtning när tiden funnits och faktiskt försökt att vila med Felicia när hon vilat på dagarna.

Utöver förkylningar så har vi fixat och trixat en del inför förskolans luciafirande i onsdags. Det skulle bakas pepparkakor på avdelningen och för att minimera risken för allergiska reaktioner hade vi kommit överens om att de skulle köpa in en speciell pepparkaksdeg och rismjöl till Sophies avdelning så att alla barnen fick baka med samma deg. Tänk er annars 15 treåringar som går loss med vetemjöl inne på en begränsad yta tillsammans med en veteallergiker… Jag blir matt bara jag tänker på det, hehe. Det känns inte bra helt enkelt. Men så blev det ett missförstånd mellan mig och förskolan och vid lunch på måndagen ringde de och frågade ifall jag skulle köpa in degen eller hur vi nu skulle göra, för de skulle baka pepparkakor på tisdagen, så jag och Felicia åkte och jagade rätt på två paket deg (vilket inte alltid är det lättaste för den säljer slut ganska snabbt) och baket kunde genomföras som planerat men jag blev ganska irriterad på den korta framförhållningen. Utöver det framkom det att de skulle bjuda på lussebullar men att de inte tänkt på oss och Sophie så jag bakade bullar på kvällen när vi kom hem. Med det här vill jag inte glorifiera mig själv på något sätt och slå mig på bröstet för att jag bakade, det är inte det texten handlar om, men det visar på hur vardagen kan vara när man hamnar lite på undantag p g a allergier eller annat. Det finns inget färdigt att köpa som vi enkelt kan ta med oss, eller de kan köpa in, det måste bakas ifrån grunden med rätt ingredienser för att utesluta en allergisk reaktion. Onödigt kanske ni tänker eftersom hon inte äter något själv ännu, men det är en trygghet för mig att jag med gott samvete kan fika tillsammans med andra föräldrar och sedan känna att jag kan ta i mitt barn utan att hon ska behöva riskera något.

Det är av samma anledning som vi lagar mat som vi vet funkar för alla här hemma och det är så otroligt tacksamt att gå bort och kunna vara trygg tillsammans med sina barn. Det är ett utanförskap att vara allergisk, utan tvekan, men tänk vad inkluderande man kan vara om man tänker till. Därför är jag otroligt tacksam för alla nära och kära som tänker till, som försöker och som inkluderar, trots att Sophie inte äter något själv.

Det ska tilläggas att det normalt sett funkar väldigt bra med förskolan och allergierna, de är otroligt inkluderande och anstränger sig för oss, men irritationen uppstod i den korta framförhållningen. Jag kan mycket, men jag kan inte trolla alla gånger.

Nog om det. Bjussar på några bilder med mina två små orkaner, det är verkligen en fröjd att få dela deras upptåg (och utmanande ibland). Nu väntar lite tid tillsammans med Micke, vi har knappt sett varandra den här veckan.

Kram till er!

Tuffa dagar

Godkväll på er,

Man ska aldrig ropa hej och säga att allt går bra, det borde jag lärt mig vid det här laget.

Har 36 tuffa timmar bakom mig, det började redan natten till tisdag. Jag hade svårt att sova och blev inte trött förrän vid halv två på natten, vilket är på tok för sent. En massa tankar snurrade i huvudet och till slut började jag läsa delar av Sophies journal, de som finns att tillgå via 1177:s hemsida. Vilket så klart startade flera tankar och funderingar och jag landade i att jag vill läsa hela hennes journal, dels för att jag inte riktigt minns alla turer som varit men också som en del i att gå vidare. Jag känner att jag behöver läsa journalen för att få lite perspektiv på det som varit och vad vi och Sophie varit med om de sista tre åren.

När jag väl bestämde mig för att försöka sova så vaknade Felicia och när hon väl somnat så vaknade Sophie. Det slutade med att jag däckade i Sophies säng halv fyra på morgonen och som en följd av det försov vi oss igår morse. Var som en zombie hela dagen igår och glömde (!) till och med bort att det var Mickes födelsedag. Tur att jag är gift med en man med humor och att vi tillsammans kunde skratta åt situationen.

Som plåster på såren tänkte jag att jag iallafall skulle försöka göra något för att överraska honom och bestämde mig för att baka pepparkakor med barnen efter förskolan. Felicia ville inte alls vara med, eller hon ville nog gärna vara med, men fann sig inte i att sitta fast i sin stol. Medan jag gick för att underhålla henne så ramlade Sophie ner från köksstolen och slog sig som tur var inte, men blev så rädd att hon kräktes.

Borde kanske ha lagt ner bakprojektet här.

När vi väl började baka så blev Sophie allergisk mot något i degen, trots att jag gjort den på saker hon ”ska” tåla, och fick nässelutslag på händerna och bakhuvudet. Tur att farmor var hemma och kunde komma till undsättning så att jag i lugn och ro kunde duscha Sophie och ge henne medicin. Ringde sjukhuset för konsultation på telefon men vi behövde inte åka in den här gången. När Micke kom hem från jobbet var jag inte mitt piggaste jag.

Natten till idag har Felicia stökat omkring och även om Micke gick upp för att trösta och mata så vaknade jag ändå och när vi väl somnat sov vi djupt och jag och barnen vaknade inte förrän kl ÅTTA. Alldeles för sent för att kunna lämna vid nio.

Kvart i tio lämnade jag förskolan efter en minst sagt intensiv morgon och jag och Felicia styrde hemåt för väldigt sen frukost/mellis. Dagen idag har också gått i ett, tvätten hemma tvättar inte sig själv tydligen, och strax efter ett hade Felicia ett besök hos doktorn för att undersöka om hon hade öroninflammation eller inte. Det hade hon inte så vidare till centrum för att handla och sedan hem för att hämta Sophie och åka på lekterapi. Farmor och farfar hängde med Felicia så att jag, Micke och Sophie i lugn och ro kunde fokusera på lekterapin.

Det går verkligen framåt för henne där och jag tror att vi har goda möjligheter att minska obehaget vid en eventuell behandlingsstart. Det har hur som helst gjort underverk för henne och hennes relation till sjukhuset.

Nu är middagen avklarad för ett bra tag sedan, barnen badade och nattade och jag har hunnit förbereda lördagens föreläsning ytterligare. Sophie vaknade precis och kräktes efter nattmålet, men nu verkar det som att hon somnar om igen. Micke hann få med henne till badrummet så ingen lakanstvätt den här gången.

Håller tummarna för en lugn natt inatt och imorgon väntar en långpromenad med en av Felicias kompisar och hans mamma. Återhämtning kommer nog vara temat för morgondagen.

Hoppas att vi ses på lördag!

Spontana familjen

Hej hej från värsta spontana familjen!

De senaste dagarna har gått i spontanitetens tecken. Vi firade min mamma i lördags (grattis igen mamma!) genom att ses och fika och precis när vi klev ur bilen på hemmaplan mötte vi våra grannar som bjöd på spontanmiddag och vi hakade på, trots att vi inte badat eller smörjt eller satt på pyjamas eller något. Det känns så konstigt att kunna vara så spontan helt plötsligt, tidigare har vårt liv varit inrutat av rutiner, och det är det fortfarande så klart, men den här nyupptäckta spontaniteten är så himla härlig.

I söndags var min pappa och hans fru barnvakt så att jag och Micke kunde gå på bio. Alltså, har ni varit på bio någon gång? (Det har vi, men det var sååhåå längesen). Det är fantastiskt, knappa två timmar i en biosalong, hamburgerlunch innan och lite godis i lugn och ro. Kolla färdigt på en film, ingen somnade och ingen skrek efter uppmärksamhet. Otroligt.

Alltså missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR våra barn. Tokälskar. Och jag gör mer än gärna saker tillsammans med dem, men ibland är det så härligt med lite relationstid. Välbehövligt att bara få vara Anna och Micke, tillsammans.

Och ikväll har vi (trumvirvel), fått till en spontan barnvakt i Mickes föräldrar så att vi kunnat åka och hälsa på våra vänner som precis idag fått barn. En liten snabbvisit i bebisbubblan såhär en kall måndag i december, bättre kan det väl inte bli? Fantastiskt också hur relationen till sjukhuset växer för varje gång vi är där, att en så egentligen främmande miljö kan kännas så hemma och hemtam. Jag hittar på Sachsska som i min egen bakficka och alla dessa jobbiga minnen vi har därifrån när Sophie var nyfödd börjar smått fyllas med nya lyckliga minnen och jag känner inte alls att det är jobbigt att åka dit längre.

Jag är också så tacksam för att vi har en så fin familj på alla sätt och vis och att de möjliggör de här små stunderna för oss, det är verkligen värdefullt att kunna få ha det såhär. Och fantastiskt att äntligen kunna få vara spontana och känna att vi kan slappna av litegrann.

Idag ringde dessutom sköterskan från Folke Bernadotte (ätträningen) och berättade att vi äntligen ska få komma dit under första halvan av nästa termin och besöka dem på en tvådagarsvistelse för att se om det kan ge något i ätväg för Sophie. Så spännande!!

Vill igen också göra reklam för lördagens föreläsning på biblioteket i Saltsjöbaden Centrum, välkomna kl 12 och lyssna på mig!

Kram!

Tystnad

Godmorgon!

Det har varit tyst från min sida länge nu och det har inte varit avsiktligt men jag behövde ett par dagar att bara vara här och nu. Det är väldigt lätt att skriva om allt som är negativt eller jobbigt men inte lika enkelt konstigt nog att skriva om det som går lätt eller flyter på.

Jag vet att jag skrivit om det tidigare, att vi har ett bra flyt nu och så är det verkligen! På samma sätt som när Sophie mår dåligt så söker jag också nu efter anledningar till varför hon mår så bra men jag kommer inte på något särskilt. Kanske att hon får i sig tillräckligt med energi både för att växa och för att huden ska må bra. Kanske är den ”värsta” perioden över för henne nu? Jag vågar knappt skriva det för jag vågar inte hoppas på det, men sjukdomen ska bli lite lättare ju äldre man blir, är det där vi är nu? Jag vet inte, men jag ser att hon mår bra.

Energi som få, hoppar, studsar, dansar och leker, knappt en röd prick på kroppen och nästan inte torr heller.

Eller så är det vi som vant oss ännu mer?

Jag vet inte men jag ska försöka att inte analysera utan bara vara här och nu just nu och njuta av mina fina barn.

I onsdags var vi på lekterapi igen och det gick bra, det har verkligen gett resultat för vår del. Pratade snabbt med Sophies läkare och provsvaren hade kommit tillbaka och såg bra ut så nu skulle hon bara stämma av med den andra överläkaren igen. Tyvärr åker hon på semester idag och är borta två veckor så nu blir det inget på den här sidan årsskiftet utan tidigast i januari. Det gör inte så mycket, schemat i december är alltid pressat ändå, men det hade varit roligt att köra igång snart eftersom vi pratat om det så himla länge nu. Den som väntar på något gott..

Idag är det ledig fredag igen och jag och barnen ska vara hemma. På dagens agenda står att baka pepparkakor, vi brukar normalt sett göra egen pepparkaksdeg (p g a allergier och för att det blir mycket godare så) men det finns ett köpealternativ som också funkar allergimässigt för oss så den ska vi provbaka. Förskolan ska baka pepparkakor innan jul också och då har vi kommit överens om att de ska baka med den här pepparkaksdegen och rismjöl istället för ”vanlig” och vetemjöl men då vill jag gärna provbaka den först.

Nu är båda barnen vakna så nu ska jag ägna mig åt dem en stund.

Trevlig fredag till er allihop!