Tuffa dagar

Godkväll på er,

Man ska aldrig ropa hej och säga att allt går bra, det borde jag lärt mig vid det här laget.

Har 36 tuffa timmar bakom mig, det började redan natten till tisdag. Jag hade svårt att sova och blev inte trött förrän vid halv två på natten, vilket är på tok för sent. En massa tankar snurrade i huvudet och till slut började jag läsa delar av Sophies journal, de som finns att tillgå via 1177:s hemsida. Vilket så klart startade flera tankar och funderingar och jag landade i att jag vill läsa hela hennes journal, dels för att jag inte riktigt minns alla turer som varit men också som en del i att gå vidare. Jag känner att jag behöver läsa journalen för att få lite perspektiv på det som varit och vad vi och Sophie varit med om de sista tre åren.

När jag väl bestämde mig för att försöka sova så vaknade Felicia och när hon väl somnat så vaknade Sophie. Det slutade med att jag däckade i Sophies säng halv fyra på morgonen och som en följd av det försov vi oss igår morse. Var som en zombie hela dagen igår och glömde (!) till och med bort att det var Mickes födelsedag. Tur att jag är gift med en man med humor och att vi tillsammans kunde skratta åt situationen.

Som plåster på såren tänkte jag att jag iallafall skulle försöka göra något för att överraska honom och bestämde mig för att baka pepparkakor med barnen efter förskolan. Felicia ville inte alls vara med, eller hon ville nog gärna vara med, men fann sig inte i att sitta fast i sin stol. Medan jag gick för att underhålla henne så ramlade Sophie ner från köksstolen och slog sig som tur var inte, men blev så rädd att hon kräktes.

Borde kanske ha lagt ner bakprojektet här.

När vi väl började baka så blev Sophie allergisk mot något i degen, trots att jag gjort den på saker hon ”ska” tåla, och fick nässelutslag på händerna och bakhuvudet. Tur att farmor var hemma och kunde komma till undsättning så att jag i lugn och ro kunde duscha Sophie och ge henne medicin. Ringde sjukhuset för konsultation på telefon men vi behövde inte åka in den här gången. När Micke kom hem från jobbet var jag inte mitt piggaste jag.

Natten till idag har Felicia stökat omkring och även om Micke gick upp för att trösta och mata så vaknade jag ändå och när vi väl somnat sov vi djupt och jag och barnen vaknade inte förrän kl ÅTTA. Alldeles för sent för att kunna lämna vid nio.

Kvart i tio lämnade jag förskolan efter en minst sagt intensiv morgon och jag och Felicia styrde hemåt för väldigt sen frukost/mellis. Dagen idag har också gått i ett, tvätten hemma tvättar inte sig själv tydligen, och strax efter ett hade Felicia ett besök hos doktorn för att undersöka om hon hade öroninflammation eller inte. Det hade hon inte så vidare till centrum för att handla och sedan hem för att hämta Sophie och åka på lekterapi. Farmor och farfar hängde med Felicia så att jag, Micke och Sophie i lugn och ro kunde fokusera på lekterapin.

Det går verkligen framåt för henne där och jag tror att vi har goda möjligheter att minska obehaget vid en eventuell behandlingsstart. Det har hur som helst gjort underverk för henne och hennes relation till sjukhuset.

Nu är middagen avklarad för ett bra tag sedan, barnen badade och nattade och jag har hunnit förbereda lördagens föreläsning ytterligare. Sophie vaknade precis och kräktes efter nattmålet, men nu verkar det som att hon somnar om igen. Micke hann få med henne till badrummet så ingen lakanstvätt den här gången.

Håller tummarna för en lugn natt inatt och imorgon väntar en långpromenad med en av Felicias kompisar och hans mamma. Återhämtning kommer nog vara temat för morgondagen.

Hoppas att vi ses på lördag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *