Sjuka barn

Godkväll på er alla!

Ni är mitt dåliga samvete den här veckan, så många gånger som jag tänkt att jag ska uppdatera er och så kommer något annat emellan.

Den här veckan här veckan har först Felicia varit sjuk och som en följd av det dålig nattsömn vilket gett trötta föräldrar. Sedan trillade Sophie dit på samma förkylning, vilket inte var helt otippat, så nu har vi två snörvliga barn och två trötta föräldrar här hemma. Fick premiärbesöka vårdcentralen med Felicia för att få hostmedicin utskrivet, vi har ju ingen vana av vårdcentraler överhuvudtaget eftersom vi alltid är på sjukhuset med Sophie, så ytterligare en erfarenhet rikare. Doktorn kunde inte säga vad det var men en riktig dunderförkylning är det hon åkt på iallafall. Sophie toppade i tisdags med att kläcka ur sig ”Mamma, det gör ont när jag kissar.” så vi bokade en tid på sjukhuset samma dag för att kolla upp. Fick sällskap av farmor, vilket var gudomligt. Något rörigt att åka själv med två barn annars, det ena snörvligt och sedan lämna kissprov med det andra. Efter lite trilskandes med rör och potta fick vi till provet iallafall.

Det visade inget vid första anblick men vid en andra provtagning hittade man bakterier men kunde inte bestämma om de var där för att vi inte lyckats tvätta rent ordentligt innan eller om hon faktiskt har urinvägsinfektion. Hon har inte klagat något mer vid toalettbesöken som tur är, och verkar förutom förkylningen må bra, så vi är inte oroliga men var tvungna att lämna ett nytt prov för analys. Så idag har jag tagit en sväng till sjukhuset för att lämna in det nya provet, annars har vi inte gjort så mycket (läs lekt, sorterat grejer, varit i centrum och handlat, hunnit med ett snabbt parkbesök, bakat bröd och lagat middag). Barnen är relativt pigga emellanåt men snörvlar en del och framförallt så har Felicia en otäck hosta.

Hoppas på en god natts sömn för oss alla och att de är ännu lite piggare imorgon.

Jag hoppas att ni står ut med en lite glesare uppdatering den här veckan, jag har lagt tid på återhämtning när tiden funnits och faktiskt försökt att vila med Felicia när hon vilat på dagarna.

Utöver förkylningar så har vi fixat och trixat en del inför förskolans luciafirande i onsdags. Det skulle bakas pepparkakor på avdelningen och för att minimera risken för allergiska reaktioner hade vi kommit överens om att de skulle köpa in en speciell pepparkaksdeg och rismjöl till Sophies avdelning så att alla barnen fick baka med samma deg. Tänk er annars 15 treåringar som går loss med vetemjöl inne på en begränsad yta tillsammans med en veteallergiker… Jag blir matt bara jag tänker på det, hehe. Det känns inte bra helt enkelt. Men så blev det ett missförstånd mellan mig och förskolan och vid lunch på måndagen ringde de och frågade ifall jag skulle köpa in degen eller hur vi nu skulle göra, för de skulle baka pepparkakor på tisdagen, så jag och Felicia åkte och jagade rätt på två paket deg (vilket inte alltid är det lättaste för den säljer slut ganska snabbt) och baket kunde genomföras som planerat men jag blev ganska irriterad på den korta framförhållningen. Utöver det framkom det att de skulle bjuda på lussebullar men att de inte tänkt på oss och Sophie så jag bakade bullar på kvällen när vi kom hem. Med det här vill jag inte glorifiera mig själv på något sätt och slå mig på bröstet för att jag bakade, det är inte det texten handlar om, men det visar på hur vardagen kan vara när man hamnar lite på undantag p g a allergier eller annat. Det finns inget färdigt att köpa som vi enkelt kan ta med oss, eller de kan köpa in, det måste bakas ifrån grunden med rätt ingredienser för att utesluta en allergisk reaktion. Onödigt kanske ni tänker eftersom hon inte äter något själv ännu, men det är en trygghet för mig att jag med gott samvete kan fika tillsammans med andra föräldrar och sedan känna att jag kan ta i mitt barn utan att hon ska behöva riskera något.

Det är av samma anledning som vi lagar mat som vi vet funkar för alla här hemma och det är så otroligt tacksamt att gå bort och kunna vara trygg tillsammans med sina barn. Det är ett utanförskap att vara allergisk, utan tvekan, men tänk vad inkluderande man kan vara om man tänker till. Därför är jag otroligt tacksam för alla nära och kära som tänker till, som försöker och som inkluderar, trots att Sophie inte äter något själv.

Det ska tilläggas att det normalt sett funkar väldigt bra med förskolan och allergierna, de är otroligt inkluderande och anstränger sig för oss, men irritationen uppstod i den korta framförhållningen. Jag kan mycket, men jag kan inte trolla alla gånger.

Nog om det. Bjussar på några bilder med mina två små orkaner, det är verkligen en fröjd att få dela deras upptåg (och utmanande ibland). Nu väntar lite tid tillsammans med Micke, vi har knappt sett varandra den här veckan.

Kram till er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *