Något varje dag

Hej från ett snorkallt Stockholm.

Här blåser det som bara den och hos oss har det precis börjat snöa lite. Kallt som stryk är det.

Jag sitter i en varm bil (står still och väntar på biltvätten, så ni kan vara lugna) som tur är och ska snart plocka upp Micke så att vi kan åka till BUP för att träffa den nya psykologen. Vi gick ju hos BUP året innan Felicia kom men sedan har vi inte känt att vi haft något behov av det och därför pausat. Sist vi var hos hudläkaren så tog hon upp det igen, hon lyckas alltid ligga steget före oss, och vi bestämde att det kanske är dags att boka en ny tid eftersom Sophie börjar bli mer och mer medveten hela tiden. Då kände vi kanske inte att vi hade behov av det men som ett brev på posten har det under mellandagarna kommit saker från Sophie som ”titta, jag är röd i ansiktet” och ”jag vill inte pussas när jag är smörjig”. Så det är dags att få lite hjälp och vägledning hur vi kan prata med henne om det här.

Det händer något varje dag. Imorse var tvättmaskinsreparatören hos oss för att byta gummipackning i tvättmaskinen eftersom den gamla börjat ge upp. Slitaget på maskinen är högre i och med de feta krämerna så det kommer nog behövas servas och repareras lite då och då, för att köpa en ny tvättmaskin vartannat år känns inte aktuellt.

Igår fick vi leverans av den nya matpumpen så eftermiddagen igår gick åt till att försöka förstå den och lära sig de nya funktionerna. Det är lite som att byta telefonleverantör, du är van vid Samsung men så ska du testa iPhone istället. Det kommer nog gå bra, det är en vanesak bara. Sophies mage verkar acceptera den än så länge och vi har redan kunnat öka hastigheten lite vilket gör att hon inte behöver sitta still lika länge.

Om ett par veckor är det daga att åka till Akademiska sjukhuset också för ätträning, som jag är spänd på den biten! Det går vääääldigt mycket framåt här hemma, i helgen slickade Sophie på jordgubbsglass säkert 10 gånger OCH åt smör från en tesked. Små, små steg men allihop framåt.

Hon är också intresserad av att mata Felicia och i helgen fick jag henne att smaka även på Felicias mat genom att säga att man måste känna med läpparna så att maten inte är för varm och då smakade hon på det som hamnade på läpparna. ”Det smakar gott mamma.”

Som jag ville hoppa och jubla och dansa runt då. Ända sedan vi började med smakportioner för tre år sedan så har jag väntat och väntat på de orden och kämpat för att laga mat som hon tål och gillar. En liten delseger!

Hon vill fortfarande inte äta några bitar (”jag vill inte äta för jag är rädd att kräkas”), men mjuka, lena saker går ner i yttepyttesmå smakportioner och inte varje måltid, men minst en gång om dagen. Jag är så otroligt glad! Tänk om hon skulle kunna äta en hel glass i veckan, det skulle vara en helt sjuk känsla.

Daga att åka nu, vi hörs snart igen!

Min hjälpreda

En reaktion på ”Något varje dag”

  1. Ni är helt underbara, kämpa på, blir tårögd när jag läser, ni gör små framsteg hela tiden❤️❤️❤️❤️ Älskar er alla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *