Det kanske är värt det

Godkväll!

Här är det full fart hela tiden kan man säga, båda barnen har varit förkylda så idag har vi bara varit hemma och tagit det lugnt.

Det gick bra till slut i torsdags, det var inte roligt men det gick bra. Hon blev väldigt arg när jag skulle sätta fast nålen (vi hade redan innan kommit överens om att jag eller Micke skulle göra det för att hon skulle känna sig mer trygg än om en sjukhusklädd person skulle göra det) men sedan gick det bra. Vi vilade tillsammans på rummet i två timmar medan blodplasman pumpades in i kroppen och sedan lekte vi i alla väntrummen och på lekterapin medan vi väntade på en eventuell reaktion. Den kom aldrig utan den enda biverkan var ett svullet lår där läkemedlet pumpats in, i övrigt inget.

Det kan ha varit inbillning men redan på eftermiddagen tyckte vi att vi märkte skillnad. Håret kändes liksom något mjukare än det brukar och ansiktet var inte lika torrt som det kan vara.

Nu så här ett par dagar efter behandlingen är det fortfarande för tidigt att säga om skillnaden beror på behandlingen eller om det är en tillfällighet eller något annat, men något har helt klart hänt. Det är som att huden är mer.. neutral. Inte lika torr och inte lika röd. Sophie är också piggare och lite mer till freds.

Kanske kan det vara så att det är värt besväret ändå? Nästa vecka kör vi omgång två, väldigt spännande att se om det blir ytterligare någon skillnad.

På väg till första behandlingen.

Pappamys under behandling.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *