Tillbaka på 12

Hej!

Så var det måndag igen, efter en helg som gick i lugnt tempo men ändå alldeles för snabbt. Varför är det alltid så? Veckorna består mer och mer av måndagar och fredagar tycker jag, någon mer som har samma känsla?

Vår helg började faktiskt inte på ett så kul sätt. Sophie var på utflykt till biblioteket med en grupp kompisar från föris och när jag hämtade på eftermiddagen berättade en av pedagogerna att ett gäng tanter uppmärksammat barnen när de gått in i centrum.

Eftersom jag inte var där själv kan jag inte återge exakt vad som sades men det var något i stil med ”Åh titta vad gulliga barn.” Och så hade de tittat på lilla gruppen med kompisar och sedan när de fick syn på Sophie så hade en av tanterna typ dragit efter andan och utbrustit ”Men titta! Vad röd. Har hon brännskadat sig?”

Varpå den av pedagogerna som var närmast direkt gett onda blickar men inte sagt något för att hon var osäker på om Sophie hade hört något eller inte och hon ville inte göra en stor grej av det. Hjärtat går i tusen bitar om och om igen när jag tänker på det. Sophie har inte sagt något om det så jag är ganska säker på att hon inte hörde något som tur är. Jag vet att det finns folk och så finns det FOLK som inte vet hur man beter sig och som nödvändigtvis måste häva ur sig kommentarer men jag blir faktiskt förbannad för att min gulliga, rara, kloka och fina dotter inte kan få vara den hon är i lugn och ro och åka till biblioteket med sina kompisar utan att hennes utseende ska vara för allmänhetens påpekande. Det är för jävligt rent ut sagt. Jag tycker ändå att pedagogen gjorde rätt in den situationen och heder till henne och hennes kollegor för att de står upp för Sophie i alla väder.

Så fredagseftermiddagen gick lite i depptecken men vände ganska snabbt till pepp eftersom.. håll i er nu.. Sophie ÅT en klubba!! Hon har gjort framsteg med klubbor och har accepterat att ha dem i munnen ett par gånger och i fredags åt hon alltså upp klubban! Det var en väldigt stolt tjej som somnade nöjt efter en smärre sockerchock. Det är otroligt häftigt att få följa hennes utveckling kring maten och ätandet och jag har en känsla av att det kanske är i år det släpper.

Helgen har som sagt varit lugn och gått lite i återhämtningens tecken. I lördags bjöd vi med bästa kompisen på biodejt, hur mysigt som helst, och sedan premiärfikade vi utomhus i solen på framsidan. Barnen lekte i snön och åkte årets förhoppningsvis sista pulka. Igår fixade vi hemma och jag och Sophie smet iväg själva och handlade och tvättade bilen. Så mysigt att spendera tid på tu man hand med den här fantastiska varelsen. Helgen avslutades med årets första löptur och en söndagsmiddag. Det är inte många veckor kvar av min föräldraledighet nu (sex stycken för att vara exakt) och jag tänker passa på att maximera dem så gott jag kan.

Idag var vi på rutinkontroll på sjukhuset, inget speciellt egentligen. Vi pratade om hur vi kan optimera de inflammationsdämpande krämerna och använda dem på smartast sätt och sedan diskuterade vi allergierna lite. De flesta allergierna har hon väldigt höga värden på, vilket innebär att de troligt inte kommer att växa bort men vi fick ett halvt okej på att eventuellt i framtiden kanske (ni hör kanske att det är ganska långt borta) provocera avokado och se hur hon reagerar på det. Men just nu är det inte aktuellt, vi vill absolut inte störa ätträningen med en allergisk reaktion i munnen.

Tråkigt idag var att hon gått ner 800 gram den senaste månaden, troligtvis som en följd av magsjukan, och vi är nu tillbaka på 12 kg igen. Tur att vi äntligen är tillbaka på samma sondvolymer som innan magsjukan iallafall.

Efter sjukhuset har vi gjort lite ärenden och bara umgåtts, och imorgon väntar vanlig förisdag igen.

Men! Höll på att glömma. Hon tuggade på en bit äpple idag och bet av en bit! Resterna av klubban i fredags. Eller rester och rester, det är inte mycket kvar.. Utomhusfika i solen. Bästa handlingssällskapet! Coolt sällskap på löpturen. Visar intresse för chokladboll och sondmatar sig själv.

Inte lätt att vara lillasyster alla gånger. Man får stå ut med både det ena och det andra..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *