Äntligen måndag!

Måndag hörni och påskvecka. Solen skiner och snön har nästan smält undan i Stockholm. Det är verkligen härligt ute just nu!

Här har jag haft värsta supermammamåndagen, Micke är på kurs den här veckan och Sophie hade en tid hos tandläkaren idag så jag har råddat barnen själv heeeela dagen. Och det har varit så härligt! På riktigt härligt, inte sådär ironiskt härligt som det kan vara ibland vissa andra svettiga dagar. Sophie hade tid kl 13 vid Odenplan och det var på sätt och vis en lite dum tid eftersom den var mitt i lunchen för Felicia men jag bestämde mig redan igår för att vi skulle försöka äta lunch på något ställe inne i stan istället för att äta hemma och stressa dit. Dessutom gjorde vi ett litet äventyr av det och åkte kommunalt fram och tillbaka vilket visade sig vara ett riktigt genidrag. Felicia kunde nämligen sova på tåget och jag fick lite tid ensam med Sophie vilket gjorde henne from som ett lamm och hon har varit sjukt harmonisk hela dagen. Inget gnäll alls. Harmoniska barn ger harmonisk mamma, det är sedan gammalt. Dessutom bestämde jag mig i sista stund för att skrota lunchplanerna (bara tanken på utelunch i lunchrusningen i kombination med två barn varav en multiallergiker gav mig magknip) och istället packa matlåda till oss allihop och äta i väntrummet hos tandläkaren istället. Det gäller att vara snäll mot sig själv när man kan. Allt det här resulterade i att vi hade en halvtimmes marginal på vår sida i väntrummet och kunde hänga och bara umgås istället.

När det var dags för Sophies tur drog båda barnen i förväg med tandläkaren in i rummet och lämnade en mållös mamma bakom sig. Inne i undersökningsrummet kastade sig Sophie upp i stolen och började borsta tänderna innan jag hann sätta mig ner. Det gick verkligen kanon hela tiden hos tandläkaren och de kunde till och med räkna tänderna med ett instrument och hon accepterade det utan problem. Nästa gång ska vi försöka skrapa bort lite tandsten, väldigt spänd på hur det kommer att gå. Tydligen får man tandsten lättare ifall man inte tuggar med tänderna.

Väl hemma igen har vi lekt och lagat mat och fortfarande inget gnäll, helt otroligt alltså. Nu sover båda barnen sedan ett tag tillbaka och jag väntar in Micke som är på hockey.

Så tacksam för att jag fick den här fina dagen med barnen!

I helgen gjorde vi den fjärde immunglobulinbehandlingen och liksom sist gjorde vi den hemma. Inget spill av läkemedel den här gången och inget stick i utkanten av av bedövningsområdet heller så för att summera gick det bra. Hon blev märkligt väldigt ledsen när vi skulle ta bort nålen men annars inga tårar alls. Håret växer som tusan och huden mår fortfarande bättre än tidigare även om hon får utbrott emellanåt iallafall. Sex månader är det sagt att vi ska köra så för tillfället återstår det fyra innan vi ska utvärdera.

Nu till vårens spännande nyheter..

Det är äntligen klart att vi ska få komma tillbaka till Akademiska i maj för att fortsätta ätträningen! Åtta dagar blir det totalt, fördelat på tre veckor. Vi trodde inte att vi skulle få komma tillbaka förrän tidigast efter sommaren men de lyckades klämma in oss och det är vi såklart väldigt glada för. Hon gör framsteg hela tiden och vår känsla är att det kanske kan vara så att de här åtta dagarna faktiskt ska kunna hjälpa henne att tugga och svälja..!

Så fortsatt otroligt spännande den här våren alltså!

Hjälper till att städa efter middagen.

Hoppas på mer sånt här i vår

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *