Blodig eftermiddag

Här har vi haft drama ikväll vill jag lova. Sophie ramlade med sin cykel och tog emot sig med munnen så blodet forsade. Två tänder har fått sig törnar och det fattas småbitar. Typiskt nu när det är helg och tandläkaren ledig.. Tänderna sitter kvar som tur är och de sitter fast så ingen anledning att rusa till tandakuten utan vi avvaktar och försöker få en tid hos Eastman på måndag.

På måndag ska vi dessutom till Astrid Lindgrens barnsjukhus för att kolla upp hennes ena stortå efter operationen (juni förta året) då det börjat växa ut en bit nagel där det inte ska finnas nagel. Min amatöranalys är att de helt enkelt inte tagit bort ordentligt med nagelanlag vid operationen och det är det som nu växer ut. Men jag är ju inte läkare.

Så lite halt familj här hemma, två barn med totalt tre trasiga tänder, en gigantisk fläskläpp och en mamma med sträckt ljumske som bokstavligt talat haltar omkring. Tur att Micke mår bra och kan ta hand om oss andra.

Hur mår ni andra? Har ni en bra start på helgen?

Antiklimax

Fick ett samtal från Akademiska idag, de är tvungna att ställa in ätträningen nästa vecka p g a sjukdom och eventuellt även veckan därpå av samma anledning. Luften gick ur oss lite här hemma, vi har ju peppat och preppat så länge för att åka dit och så blir det inte av.. Vi skulle höras mot slutet av nästa vecka för att definitivt bestämma hur det blir och vilka datum/upplägg de kan erbjuda, så i dagsläget vet vi inte så mycket mera tyvärr.

Deppigt och störigt på ett sätt men det är ju vad det är. Ätträningen fortsätter ju hemma ändå och den är ju inte inställd för alltid utan just nu är det bara en av tre planerade veckor.

Mitt stora lilla hjärta.

Allt möjligt blandat

Hej på er!

Tänk att i måndags när jag la ut en bild på Instagram tänkte jag att jag skulle uppdatera bloggen bara någon timme senare. Det blev aldrig av och en timme blev tre timmar och tre timmar blev 12 och till slut sitter jag här, 48 timmar efter att jag tänkt uppdatera er. Åh det ljuva småbarnslivet.. Nu är det dags iallafall!

Förra veckan var min sista egna föräldralediga vecka och jag passade på att ägna mig extra mycket åt barnen och att försöka vara en extra härlig mamma. Valde mina strider med barnen och försökte leka och umgås så mycket som möjligt. Det gick ganska bra faktiskt om jag får säga det själv.

Den här veckan är både jag och Micke lediga och försöker köra någon slags överlämning samtidigt som vi passar på att genomföra ett par projekt hemma och faktiskt bara umgås. Jag antar att det är likadant för de flesta småbarnsfamiljer men en del grejer verkar bara inte bli gjorda, hopplöst bortprioriterade. Typ som att städa bilen på insidan eller rensa i förrådet.

Vårt förråd har varit ett enda kaos sedan vi flyttade in i huset för tre år sedan för det har alltid varit något som kommit emellan men idag har vi äntligen tagit oss i kragen och rensat och organiserat ordentligt. Känner mig som en ny människa faktiskt! Ni läser ju inte här för att ni är intresserade av vårt förråd såklart men jag tycker det blir ganska talande för hur det kan vara att vara funkisförälder, eller vanlig förälder för den delen med. Men tre år är lååång tid utan att göra något och då är både jag och Micke driftiga människor. Jaja, sluttjatat om förrådet.

Sophie går sista dagarna på förskolan nu innan ätträningen drar igång nästa vecka och det ska bli så spännande! Hon har gjort enorma framsteg de sista veckorna och har till och med svalt en liten bit spaghetti! Just nu är hon mest intresserad av spaghetti och makaroner och då får vi helt enkelt försöka komma ihåg att servera det varje måltid. Hon har dessutom en period nu när hon vill vara bebis och vill gärna ha napp och igår till middagen ville hon att jag skulle mata (!) henne. Döm av min förvåning när hon faktiskt också gapade och accepterade att ha makaronen i munnen. Tidigare har hon velat bli matad men sedan ratat skeden när vi närmat oss munnen men inte igår alltså. Vid ett tillfälle hade hon FEM makaroner i munnen samtidigt. FEM!

Idag ville hon bli matad igen men då med en makaron i taget. Till slut tappade hon intresset och gav sig på att slicka på en rödbeta istället, något hon aldrig visat intresse för tidigare. I helgen gick hon och slickade på en Calippo massor med gånger, så det händer verkligen grejer nu. En riktigt lyckträff med tajmingen av ätträningen. Har också varit och lämnat spaghetti i skolköket så att hon kan få det även där. Kanske lossnar det ännu mer då, kanske inte.

Annars har vi inte gjort så mycket, Felicia klättrar på som vanligt och är numera portad från köket efter att hon klättrat upp på en del av köksbänken och ramlat ner därifrån. Det gick bra som tur var men herregud vad läskigt det var. Hon är verkligen en liten äventyrare den där lilla. Snabb som en iller och alltid ett blåmärke någonstans efter något nytt äventyr. Fina unge. Idag har vi varit hos tandläkaren för hon slog av en liten bit av ena framtanden igår när hon kröp och snubblade med nappen i munnen. Alltid är det något.

Hur mår ni alla fina?

Intresset ökar..

Krupp

Hej vänner,

Påsken och tiden sprang ifrån mig, här har det varit fullt upp. Vår påskhelg började ju något dramatiskt med att Sophie ramlade i trappan och bet sig i tungan, det verkar nu vara läkt. Tänderna är kollade och tungan likaså och sista kollen gör vi på fredag då vi ska tillbaka till tandläkaren en sista gång för den här gången. Tre gånger på två veckor, det ni!

Annars tycker jag att Sophie mår väldigt bra just nu. Vi gjorde ytterligare en behandling i helgen som var och det gick hur bra som helst. Både jag och Micke var helt mållösa, vi fick sätta fast nålen utan några tårar och utan att hålla fast benet. Snacka om framsteg! Så imponerad.

Veckan efter påsk blev barnen förkylda och jag likaså så mycket energi har gått åt till att se till att vi alla skulle bli friska och hålla hushållet i rull. När vi trodde att förkylningarna var borta så överraskade Felicia oss med ett kruppanfall natten till idag så hon, jag och Micke har varit lite mosiga idag. Det var hennes första anfall och vårt också för den delen och det var verkligen obehagligt. Kämpigt att se henne så hängig och ha så jobbigt med andningen under en längre tid. Till slut ringde vi i samråd med 1177 efter en ambulans och de hjälpte henne att inhalera adrenalin. Hostandet och kraxandet fortsatte dock hela natten så till slut satte vi oss i hennes rum med öppet fönster och då kunde hon äntligen somna. Besökte vårdcentralen imorse och fick betapred vilken nu verkar ha hjälpt litegrann.

Ska precis krypa ner i sängen med henne och hoppas på att den här natten blir lugnare. Är det inte det ena så är det det andra..