Godmorgon!

Vad gör ni idag? Är ni lediga denna soliga klämdag eller jobbar ni? Jag jobbar och Micke och barnen är lediga. Rätt mysigt att smita hemifrån, alla tre sov nu när jag gick och huset var sådär lugnt och stillsamt som det kan vara ibland på morgnarna. Snart är min första jobbvecka till ända och det ska faktiskt bli väldigt skönt med helg och försöka att smälta alla intryck och umgås med familjen. Den största omställningen den här veckan är utan tvekan drastiskt minskad tid med familjen. Jag visste ju om det innan så det kom inte som någon direkt chock men det är kännbart iallafall.

Det verkar också påverka barnen ganska mycket. Inte att de inte har det bra med Micke, de har det super verkligen, men när jag kommer hem så är det två små klängpåsar runt benen på mig, och de vet dessutom inte riktigt vet vad de vill vilket leder till obegränsat med gnäll vilket ger trötta och frustrerade föräldrar. Så även om vi haft ambitionen (så klart) om att det ska vara mysigt hemma på kvällarna så har det inte alls varit sådär härligt som det kan vara utan mest lite dålig stämning. Sjukt energikrävande. Det blev ännu lite tydligare igår också när vi båda var hemma och barnen var på bra humör nästan hela dagen, då var det liksom inga problem alls. Vi kommer ju från två gemensamma helt lediga och harmoniska veckor så den här veckan har kort och gott varit mindre.. harmonisk..

Tur då att de två sista veckorna innan jobbet verkligen var bra. Alltså så bra. Första veckan var jag och Micke hemma och försökte göra någon slags överlämning det är ju en del grejer att ha koll på och det har naturligt blivit jag som gjort de innan eftersom jag varit hemma men nu är det dags att byta. Så vi har hängt på Apoteket för att beställa sondnäring och lite mat, råddat med krämrecept, jagat dietist och haft kontakt med Akademiska, som för övrigt är helt inställt för tillfället och eventuellt blir av först i slutet av sommaren. Passade också på att ta ett par promenader och bara umgås.

Andra veckan var det tänkt att vi skulle åkt till Uppsala och ätträningen men i och med att den blev uppskjuten så bestämde vi oss för att Sophie ändå skulle få vara ledig och att vi skulle hänga lite alla fyra. På måndagen var vi på Karolinska och kollade på hennes ena tånagel eftersom en lite bit växer ut genom huden efter operationen. De konstaterade att det var så men det är inte värt att operera om i dagsläget utan vi får klippa och hålla efter och om hon blir besvärad av den när hon blir äldre så åtgärdar de det då. Skönt att faktiskt slippa göra något åt det just nu. När vi var på avdelningen för att träffa doktorn så blev jag haffad av en kvinna i sköterskekläder som sa ”men hej, det är ju du!” Blev helt blank i huvudet och kunde inte komma på vem det var, jag tänkte först att vi träffats förra året vid operationen men till slut trillade poletten ner. Hon har också ett barn med Nethertons och vi skulle ha träffats i vintras/våras men sjukdomar satte stopp för det. Så det visar sig att hon jobbar på den avdelning som vi besökte, helt otroligt! Vi känner till fyra personer i Sverige med samma sjukdom och hennes barn är en av dem. Vad är oddsen att vi ska springa på varandra på en liten avdelning på Karolinska?? Helt sjukt.

Övriga veckan var vi en heldag på Skansen och passade på att ta oss iväg hemifrån. Vi har varit lite ängsliga för det tidigare i o m att framförallt Sophie kräkts ganska mycket och då har det känts så svårt att komma iväg men nu går det så himla bra så då gäller det att passa på. Skönt också för Micke att kunna känna sig trygg i att åka iväg själv med båda barnen.

Nu väntar jobbet, vi hörs snart igen!

Så är första dagen på jobbet avklarad. Och jag är helt slut. Det visar sig att det är en större omställning än vad jag kommer ihåg det som, det där med att gå från runtflängande med småbarn till att sitta vid en skärm på ett kontor hela dagarna.. Jag märker också att jag är på ett annat ställe mentalt jämfört med var jag var förra gången jag började jobba efter föräldraledigheten. Då var det så mycket utestående saker att tampas med och så mycket att bearbeta att jag inte var helt redo att börja jobba. Den här gången känner jag mig.. klar. Jag har lagt den mesta sorgen bakom mig, vi har ett enklare liv idag mot då och framförallt så har vi landat. Det kommer såklart att vara kämpigt från tid till annan men nu vet vi vilka krav vi kan ställa på vården och berörda parter.

Nu väntar sängen för min del, ni får vänta på uppdateringen tills imorgon för det finns helt enkelt inte tankeverksamhet kvar till att skriva den..

Härlig mailinkorg efter 18 månader borta.

Slutet på en era

Nymålade naglar och nyfönat hår. Imorgon är det dags för mig att börja jobba igen och det innebär också slutet på en lång och härlig, men samtidigt intensiv, föräldraledighet. Micke är helt redo att ta över rodret här hemma och det känns otroligt bra att vi fick de här två veckorna tillsammans ändå trots att ätträningen inte blev av. Vi har verkligen kunnat maxa tiden de här veckorna och det har varit mycket glädje och high fives.

Jag ska försöka uppdatera er vid tillfälle imorgon om vad vi pysslat med de senaste veckorna, men tills vidare önskar jag godnatt!